förra kapitlet:

 - Haha, skrattar mamma. Jo jag vet, Matilda skulle dit med sin mamma men hon sa att du kunde följa med istället.

Det plingar i mobilen igen. Det var sms från den dära läskiga människan. Jag skakade medans jag låste upp min alldeles nya iphone, läste smset "jag såg dej på youtube, du var rätt bra !" jag skakade ganska mycket nu. youtube? Tänkte jag, jag är väll ändå inte med på någon video på youtube. 

Jag kollade dayviews igen, han eller hon hade svarat. Medans jag skakar och knapt vet vad jag gör klickar jag in på meddelandet. "Du är grym, din röst är något unikt, något jag aldrig hört tidigare." står de. "Du måste ha tagit fel person, jag kan inte alls sjunga." skickar jag tillbaka. Nu skakade jag riktigt mycket, och jag är livrädd, mitt hjärta går i 190. Jag vågar inte säga till min mamma heller, de behöver ju inte vara så jättefarligt.

- Det är mat, kom ner nu ! ropar mamma från köket.

Jag springer ner och sätter mig vid matbordet. 

- Vart e pappa? frågar jag oroligt. 

- Jo han har rest iväg, säger mamma snabbt, hon sa de som om hon hade en klump i magen.

- Vart e han ? frågar jag igen.

- Han har rest iväg sa ju ! säger mamma surt. 

- Jo men var, vilket land eller vilken stad eller, ja du fattar vad jag menar.

Mamma får tårar i ögonen. 

- Han skulle till London, men han hann inte fram.

- Kracha planet ? frågar jag med ögonen fulla med tårar.

Mamma börjar gråta, jag lika så. Pappa är död. Först fattar jag inte riktigt, men nu börjar de gå in, jag kommer aldrig mer se honom i verkligheten, kommer aldrig få höra han snarka, kommer aldrig vakna på nätterna av att han går på toa, kommer aldrig få höra hans flämtande andetag igen, aldrig ALDRIG mer ! 

Jag springer upp på mitt rum och smäller igen dörren, kastar mej i sängen och skriker, gråter. Efter en stund kommer mamma in, både hon och jag har lugnat oss.

- Jag förstår att du är ledsen, jag är lika så men det är smällar man får ta i livet, säger mamma med hennes mjuka långsamma röst. Jag vet inte vad jag ska svara jag bara fortsätter att gråta.

Nästa dag vaknar jag av mitt alarm, ååh nej inte skola va de första jag tänkte jag först innan jag kom på att jag skulle träffa Matilda. Jag stiger upp från sängen, släpar mig ner för trappan och tar fran lite käk. En rostad macka och oboy får bli bra. Jag kastar i mig maten framför tven. När jag ätit går jag in i badrummet, kollar på mig själv i speglen. Helt svart runt ögonen sen igår, jag orkade ju inte direkt ta bort smink och så, jag var ju helt förstörd. Mitt hår står ut åt alla håll och kanter också. Jag hoppar in i duchen. Går upp till mitt rum och öppnar gardroben. Jag står bara och kollar, hittar inget att ha på mig. Tillslut väljer jag ett svart linne, en svart magtröja där de står "believe" på och ett par lila shorts. Jag drar på mig kläderna, sen sätter jag mig vid mitt sminkbord, börjar med att sätta upp håret i en liten boll sen kletar jag bara på lite mascara och puder och sånt skit, vet faktiskt knapp själv vad jag täcker mitt ansikte med. Jag släpper ut håret och borstar igenom de, sticker in plattången och hårfönen i vägguttaget. Fönar håret lite lätt så de blir torrt sen plattar jag de. Nu när jag är klar ringer jag Matilda. 

Det är hennes mamma som svarar;

- Hej det är Anna, säger hon. 

- Hej det är jag Melinda, är Matilda där ? 

- Nej det är hon tyvärr inte.

- Nehe, vart är hon då ? frågar jag och blir faktiskt ganska ledsen..

______________________________________________________________________________________

Lite kort kanske men ja .. Var är Matilda då, har hon svikit Melinda och är med någon annan eller vad ? 

3 kommentarer för mer ! 

btw, när jag når 25 läsare blir de 2 långa kapitel dagen efter!   

Lycka till ;*